Vad kallas systerson
Släktrelationer
Föreslå nya motsatsord till systerson. En släkt avser en eller flera familjer med gemensam förfader eller -moder. I sin snävaste definition betyder släkt en grupp vars genealogi och genetiska band blodsband är kända. Till släkten räknas ofta affinitiva relationer ingifta och adopterade. Att vara släkt med någon är synonymt med att vara besläktad. Släktskap har i olika kulturer juridisk betydelse för föräldraskap , arvsrätt , förbjudna led , släktskaps jäv samt för tronföljd vid arvmonarkier.
Inom kultur- och socialantropologin har språks släktskapsterminologi kategoriserats i ett antal släktskapssystem. I synnerhet innan talets poststrukturalism tolkades släktskapssystemen som uttryck för regelbundna samhällsstrukturer och mönster av nära sociala relationer i småskaliga samhällen, med psykologiska, sociologiska och juridiska dimensioner. Om språket exempelvis gör skillnad på korskusiner barn till syskon av samma kön och parallellkusiner barn till syskon av olika kön tolkas det som tecken på att korskusiner anses giftbara i den aktuella kulturen.
Släktskapsterminologi tolkas också som tecken på om matrilinjär , patrilinjär eller kognatisk härstamning tillämpas i en kultur, det vill säga om ett barn ärver och tillhör sin mors, fars eller bådas linje klan i klansamhällen där klanens medlemmar kan representera varandra juridiskt. Exempelvis om språket likställer en mans söner och systersöner tolkas det som tecken på att avunkulatet relationen mellan en morbror och systerson präglas av att mannen är en auktoritet under systersonens uppväxt, och systersonen ärver sin morbror, vilket är vanligt vid matrilinjär härstamning.
Klaner , stammar och etniska folkgrupper är större sociala grupper, ofta bildade kring släkter med en gemensam stamfader eller -moder en människa, gud eller totem , det vill säga ett mytologiskt djur och har under historien ofta varit grund för nationsbildande. En dynasti är en härskarsläkt. Kända släkter som uppstått under medeltiden kallas ibland ätter ; med ätt avses emellertid vanligen kungliga och adliga släkter oavsett ålder.
Sedan Riddarhusordningens status som lag avskaffades i Sverige, saknar ordet släkt juridisk definition, och kan i många fall beteckna ett kognatiskt släktskap det vill säga som innefattar både manliga och kvinnliga led. Släktskapet gäller både i sidled om samtida personer, och i upp- och nedgående led om dem som varit och som kommer.
Ordet släktskap är bildat till substantivet släkt , som på fornnordiska hade feminint genus och i sin tur kommer av fornordiskans släkte , som härrör från lågtyska slechte 'härkomst, släkt, familj'. Det har ytterst ett ursprung i det germanska verbet slahan , 'slå', och har då förmodligen bildats till det tillhörande substantivet motsvarande det svenska slag med betydelsen 'vara av ett visst slag', 'de som är av ett visst slag'.
Isländskan använder i stället ordet ættingi , som är avlett till ätt på samma sätt som ättling , samt orden frændi och frænka , vilka dock inte räknas som könsneutrala. Svenskan har likaledes orden frände och fränka av frändkona , där frände är släkting och kona kvinna som föråldrade benämningar, där frände är släkting eller i utvidgad mening för att uttrycka samhörighet och fränka specifikt kvinnlig släkting. I ordböckerna nämns även de sinsemellan besläktade orden skyldungur i isländskan och skylding i norskan, men dessa är numera sällsynt förekommande i båda språken.
En persons antavla eller anlista visar dennes anor förfäder , medan en stamtavla visar personens ättlingar. Dessa släktskapsrelationer bildar ett släktträd som kan kartläggas med genealogiska metoder, i dagligt tal kallat släktforskning. Inom strukturalistisk kultur- och socialantropologin har olika språks släktskapsterminologi varit ett centralt forskningsfält. Området grundades av antropologen Lewis H.
Morgan , som menade att släktskapstermerna bland de flesta icke-europeiska folk används i syftet att klassificera personer i sociala grupper snarare än att beskriva deras biologiska relationer. En släktskapsrelation är en relation mellan två eller flera personer som på något sätt är släkt med varandra. Termen "-männing" används ofta för att beskriva i vilket led två personer är släkt. Två fyrmänningar är alltså släkt i fjärde generation barnbarns barnbarn till en gemensam ana.
I äldre källor definieras fyrmänning även som syskonbarns barnbarn. Den högra kolumnen visar grad av släktskap eng. Denna koefficient introducerades av genetikern Sewall Wright.
Släktskapsrelation
Syskon kallas personer som har samma föräldrar. Om två personer endast har en gemensam förälder säger man halvsyskon. Två personer som inte är släkt men som har varsin förälder som gifter sig med varandra blir styvsyskon jämför styvfamilj. Ett manligt syskon kallas bror medan ett kvinnligt kallas syster. Kusin, [ 10 ] eller tvåmänning [ 11 ] , är ett släktskap där två personer har varsin förälder som är syskon med varandra.
En kusin till x är alltså en person som är barn till ett syskon till x :s far eller mor. Kusiner är barnbarn till en gemensam ana. Sysslingar, [ 12 ] nästkusiner eller tremänningar, [ 13 ] är två personer vars föräldrar är kusiner. Andra ord för syssling är nästkusin, a-kusin, andrakusin och småkusin. Sysslingar är barnbarnsbarn till en gemensam ana. Sysslingars barn blir i sin tur bryllingar med varandra.
Bryllingar, [ 14 ] eller fyrmänningar, [ 6 ] är två människor vars föräldrar är sysslingar. Ursprungligen betydde det brorsbarn eller syskonbarn kusin på fädernet.