Vad är stavningen av amar bail
Vad vore Pippi Långstrump utan sin Annika? En stavningsreform är en förändring av officiella normer för ett skriftspråks ortografi , för att denna ska komma närmare dagens talspråk eller för att på annat sätt förenkla stavningen. Danska språket fick sin första stavningsnorm , när danska staten utgav en anvisning för gymnasiernas undervisning i rättstavning. Dessa anvisningar reviderades —92 under ministern Jacob Frederik Scavenius , så att i och u i slutet av diftonger byttes mot j och v, bruket av c, q, z och x begränsades till utländska lånord, dubbelteckning av lång vokal slopades, stumt e slopades och j efter g och k slopades.
Ett känt exempel på äldre stavning är Kjøbenhavn, som genom denna reform blev København. Nästkommande danska stavningsreform genomfördes , då den svenska bokstaven å infördes i stället för den tidigare aa, versalisering av substantiv slopades, och verbformerna kunde , skulde och vilde ändrades till kunne , skulle och ville. Städerna Aarhus och Aabenraa bytte namn till Århus respektive Åbenrå, men har senare återgått till den tidigare stavningen.
Amar Bail (2000)
Engelsktalande länder Storbritannien, USA, Kanada, Australien har ingen central auktoritet för rättstavning, och har därför inte påverkats av stavningsreformer. Skillnader i rättstavningen har uppstått mellan brittisk och amerikansk engelska till exempel colour — color , vilka sedan dokumenterats i ordböcker och därigenom vunnit hävd. Trots att det saknas central auktoritet, förändras den gängse rättstavningen.
Till exempel har bruket av bindestreck i sammansatta ord avtagit under talet. Sjätte upplagan av Shorter Oxford English Dictionary avskaffade bindestreck i Förenklade kinesiska tecken infördes efter Maos kommunistiska revolution, i två faser och , medan Taiwan , Hongkong och Macau håller fast vid traditionella kinesiska tecken. Norge var en del av det danska kungariket fram till Skriftspråket i norska skolor var danska , även om det kraftigt avvek från talspråket, i synnerhet på landsbygden och i västra Norge.
Norska skolor omfattades alltså av års danska rättstavningsnorm. Frigörelsen från Danmark innebar att Norge fick sin egen grundlag och eget parlament. Medvetandet om att norska var ett eget språk började också växa. Men den påtvingade unionen med Sverige skavde mot nationalkänslan. Eftersom varje stavningsreform skulle medföra att norska blev mer likt svenska, mötte sådana tankar motstånd. I stället lade dialektforskaren Ivar Aasen i boken Prøver af Landsmaalet i Norge fram förslag om att konstruera ett nytt skriftspråk, kallat "landsmål", baserat på olika västnorska dialekter.
Enskilda norska författare gjorde egna moderniseringar av det danska skriftspråket, däribland Henrik Ibsen och Bjørnstjerne Bjørnson. Ibsen deltog i "det nordiske Retskrivningsmøde" som hölls i Stockholm. Hans egna moderniseringar av danskan kom några årtionden före års reform i Danmark, men gick inte lika långt. Efter unionsupplösningen bortföll rädslan för anpassning till svenskan, och diskussionen om en språkreform återupptogs.
Frågan drevs av Riksmålsforeningen, grundad av Hj. Ny ordförande blev Bjørnstjerne Bjørnson och föreningen ombildades till Riksmålsforbundet. Den reformerade danskan, riksmålet, skulle vara det statliga ämbetsspråket, medan landsmålet skulle stå det lantbygdsbefolkningens dialekter närmare. Den 19 februari lade ett regeringsbeslut fast riksmål som stavningsnorm enligt en skrift av J. Aars och M. Tanken var att på sikt förena riksmål och landsmål, något som brukar kallas "samnorsktanken".
År genomfördes en stavningsreform av både riksmål och landsmål. Den svenska bokstaven å infördes. Bokstaven æ ändrades i somliga ord till e.
Att utforska namnvariationer och stavning av efternamn
R bortföll i bestämd flertalsform: hesterne blev hestene. År bytte riksmål namn till bokmål och landsmål till nynorska. Baserat på samnorsktanken genomfördes ytterligare en stavningsreform , som skulle föra de båda språken närmare varandra. Många användare av bokmål protesterade mot detta och började kalla sig riksmålstalare. Riksmålsforbundet gav ut en egen ordbok för riksmål, som alltså skilde sig från det offentliga bokmålet.
Den konservativa dagstidningen Aftenposten använder sig av riksmål. Norsk språknemnd ersattes av Norsk språkråd. Det nya rådet instiftades utan att samnorsktanken nämns i stadgarna. Rådet innehåller representanter för de två protestorganisationerna Riksmålsforbundet och Foreldreaksjonen mot samnorsk. Den äldsta skriften i det germanska språkområdet använde runor. Redan från början på talet e.