Hur låter ljud med låga och höga frekvenser

Hur starkt ett ljud uppfattas beror dels på ljudtrycket, dels på ljudets frekvens sammansättning. Fladdermössens sonar so und n avigation a nd r anging består av pulser i ultraljudsområdet; för våra svenska arter från ungefär 20 kHz upp till en bra bit över kHz. Ekot kommer i fladdermusens hjärna att bygga upp en upplevelse av omgivningen med en sådan noggrannhet att det blir möjligt att navigera i totalt mörker och fånga små insekter.

Här är en ljudpuls från trollfladdermusen. Det du kan lyssna till är originalljudet nedsaktat tio gånger. På bilden syns två pulser som startar vid kHz lite oklart egentligen var de börjar och går hastigt ned till ungefär 43 kHz. Där någonstans ligger också E max energimaximum för pulsen och just detta är tillräckligt för att vara säker på att det är en trollfladdermus så länge vi är i Sverige. Det lite suddiga områden till höger om pulsen är ekon från växtlighet och annan omgivning.

Det kallar vi för ekomoln. Mer om hur man tolkar spektrogram finns här. Ungefär hälften av våra inhemska fladdermöss har ett liknande sonogram. Man brukar säga att pulsen är formad som en bandyklubba när den på detta sätt är uppbyggd av en frekvensmodulerad del och en avslutande del som är nära konstant i frekvens. Dessa två delar av pulsen har man kategoriserat på följande sätt:. De olika karaktärerna är inte bara något som skiljer arter sinsemellan; individer kan förändra sina ljudpulser efter omgivningens förhållanden och utifrån vad den håller på med.

Fladdermöss använder vingslagen för att ge extra kraft åt ljudstötarna. Detta betyder att större arter i regel har längre avstånd mellan pulserna.

Vad är frekvens ljud Ljud under 20 Hz kallas infraljud, ljud över Hz kallas ultraljud.

Vad är decibel Örat är mest känsligt för frekvenser mellan Hz och Hz. I detta intervall hör vi svaga ljud bra medan ljudstyrkan måste vara relativt stor vid mycket låga eller mycket höga frekvenser för att vi skall kunna höra.

Vad mäts i hertz Höga toner har korta och höga svängningar och låter oftast "pipigare" medan låga har långa och låga svängningar och låter mycket mörkare.

En och samma fladdermus kan ändra på sättet att skicka ut pulser beroende på omständigheterna. Avståndet mellan pulserna kan justeras beroende på avståndet till de föremål som ska uppfattas. Dessutom kan den ofta förändra pulsens form för att ge bästa möjliga ekon så att navigation blir möjlig även i mer snåriga miljöer. För att mäta längre avstånd behövs tid mellan pulserna så att ekot hinner tillbaka före nästa.

Pulsen behöver heller inte vara så högfrekvent lägre frekvenser når längre. Ljudpulsens form är då ofta ett ljud med ganska konstant frekvens QCF i fladdermusens lägsta register. Här är det nordfladdermusen som flyger över öppen mark:. Här nedanför finns ett spektrogram av en annan nordfladdermus. Om man jämför dessa två, ser man att E max går från 29 kHz upp till 32 och intervallen minskar från ms till runt ms.

Ljudnivåer: Allt om hörseln och decibel

Detta är en typisk förändring av ljudpulsen som man kan se hos många arter. Det kan också vara så att den upptäckt en insekt som den försöker fokusera på. Höga frekvenser ger användbara ekon från små detaljer. En av pulserna i förstoring:. Denna horisontella del av svepet ger fladdermusen en speciell möjlighet att upptäcka insekter som fladdrar. Här kan man läsa mer om detta. Inom släktet Myotis finns arter som använder rena FM-pulser.

Där representerar fransfladdermusen en ytterlighet. Här är ett exempel där ljudpulsen faktiskt börjar ända uppe vid kHz. Om man lyssnar på detta nedsaktat 10 ggr så hörs bara ett knäppande. En FM -art som inte är så extrem är mustaschfladdermusen.

Ljudreflexer och dess olika varianter

Den är rätt vanlig och i regel omöjlig att med spektrogram skilja från taigafladdermusen. Så detta kan vara vilken som helst av de arterna:. När du lyssnar på inspelningen här ovanför, hör du hur pulserna plötsligt accelererar. Det kallas för fångstsurr och består av en tät följd av korta pulser så att fladdermusen ska sikta rätt när den fångar ett byte. Branta frekvensmodulerade ljud som tar höj och kommer tätare och tätare ofta 6 ms mellan pulserna.

På slutet sjunker frekvensen något, antagligen för att fladdermusen ska orka med de korta intervallen. Här är fångstsurret från en dvärgpipistrell. Två av våra fladdermussläkten har lite annorlunda ljudpulser och de är faktiskt mer släkt med varandra än med de övriga arterna i Europa.